aftonlandet

FAAAAAAAAAN!!!!!!!!!

Det här var riktigt trevligt. Riktigt roligt faktiskt. Och oväntat. En svensk 21årig tjej som spelar gitarr med samma elegans som någonsin Nick Drake. Som sjunger med en inlevelse och värme, som av hennes svenska kollegor endast Anna Ternheim och Jose Gonzalez tidigare förmått. Och musiken? När den är som bäst låter hon som den perfekta mixen av tidig Bob Dylan och sen Emmylou Harris, förutom på "Wintertime" som låter "Whiskey in the jar". När den är som sämst låter hon för mycket som nämnda Dylan och Harris, och det är ju inte det sämsta.

***

På senare tid har det varit country som väckt dom starkaste känslorna som i morse då jag av en slump fastnade för Joe South. Han var framför allt studiomusiker och jobbade med Bob Dylan, Aretha Franklin, Simon & Garfunkel med flera under 60-talet. Han var också producent och skrev låtar åt bland annat Lynn Andresson och Deep Purple. Men det är hans egna inspelningar som får en lillgammal själ som min att rista av välmående. Och han spöar verkligen skiten ur Deep Purple med sin egna version av Hush.

***

Tyvärr tappade han all sin kreativa lust när hans bror tog livet av sig, men det han han med att göra innan dess har suttit sina spår i musikhistorien.

Jag läste på folkhögskola då. Jag köpte hennes debut under jullovet. Tidigare samma år hade jag hållit mitt enda förstamaj-tal. Jag hade talat om besparingarna.

Försvarat dom.

Jag levde i den skyddade värld som skolan och studielån innebar och var övertygad om att alla hade en framtid. Vi skämtade om att "det blir inte värre än så här" och hade fel. Vi spelade mörka och svåra när vi var bleka och lättlästa.

Och tvärtom.

***

Nu är jag här. Framför datorn en vanlig förmiddag, arbetslös och utled. Drömmarna dog halvvägs i ett sammanbrott. Illusionerna likaså. Jag spelar inte längre för jag vet. Är jag nöjd med vad jag vet?

Jag vet att man måste kämpa. Jag tycker till och med att man måste kämpa. Jag vet att livet inte är rättvist men vem har sagt att det inte får vara rättvist? Vill vi verkligen ha ett två tredjedelarssamhälle? Vill vi verkligen har utanförskapets alla avigsidor?

***

Jag kommer få ordning på mitt liv oavsett i vilken riktning framtiden ligger. Jag kommer klara mig för att jag har orken att kämpa. Alla kommer inte att ha orken till att kämpa hela tiden. Hur ska vi behandla dom? Hur ska vi behandla dom som visar svaghet?

***

Ingen klarar att vara stark hela tiden, alla är svaga någon gång. Livet innebär svackor.

Valet i höst handlar om livet i dessa svackor.

Vi kommer att pumpas fulla med olika ekonomiska förklaringar till varför dittan och datten. Håll för öronen.

Låt dig inte förledas.

Valet i höst handlar om moral och etik, om vad som är rätt och fel. Valet i höst handlar om alla. Ekonomi handlar sällan eller aldrig om alla. Ekonomi handlar om tillväxt och kvartalsrapporter.

Jo, jag vet att tillväxt kan vara bra för alla, men inte nödvändigtvis. Och viss tillväxt kan vara rent vansinne.

Och kvartalsrapporter... och herrijävlar vad jag avskyr kvartalsrapporter. Finns det någonting mer verklighetsfrånvänt?

Nej det här valet handlar om hur vi vill vara mot varandra.

Det här valet handlar om anständighet!

Det är naturligtvis inte mitt självporträtt. Det är Gustaf Frödings.

Jag förstår verkligen inte poesi. Jag kan ta enskilda strofer och bygga sanningar utav, men allt som oftast går helheten mig förbi. Men Frödings Gråbergssång satt efter första läsningen. Jag förstod den verkligen inte men den satt. Nu förstår jag och den bränner.

Kommer ni ihåg alla negerskämt. Hur vi skrattade åt negrers mastodontläppar (badmössa i duschen för att inte drunkna) och jättekukar i släpvagn? Hur vi skojade med segregationspolitiken? Hur apartheid var kul?

Inledningen är för övrigt svaret på hur en Sydafrikansk polismotorcykel låter.

Visst är det smaklöst. Men vi kan ju försvara oss med att vi var barn. Herregud, visst mår jag lite dåligt över judeskämten jag drog och skrattade åt, men jag skäms inte. Jag var ett barn och jag visste inte bättre.

Men nu vet jag bättre och kanske har jag blivit överkänslig till och med. Jag satt och kollade på Debatt i svt och de diskuterade frånvaron av kvinnliga syrelseledamöter och det enda jag kunde tänka var att, är det inte ett större problem att korkade män tas på större allvar än korkade kvinnor? Jag kan säkert 100 blondinskämt och har hört ytterligare 1000, men jag kan inte komma på någon liknande skämtkategori om korkade män.

Det konstigaste är nog att så många tjejer ändå blonderar sig. Det är som att tjejer vill framstå som korkade. Pink (artisten) hävdade att Paris Hilton och co. spelade dumma för att det tjänade dom mest pengar på. Och jag skulle faktiskt tippa på att Victoria Silvstedt förstår sig på juridiskt bindande kontrakt bättre än t ex mig.

Men så läser jag i någon 18 årings modeblogg att det kvinnliga skönhetsidealet är som det ska vara. Att blont hår, stora bröst, olivfärjad hy och pinnsmal i övrigt som eftersträvansvärt ideal, är resultatet av något slags naturligt urval. Det är då jag börjar tänka på rasbiologiska institutionen i Uppsala och Dr Mengel i Auschwitz.

Nu får ju inte jag säga neger egentligen. Bara så att ni vet att jag vet. Men jag tyckte ordet hade en poäng här. Kanske måste blondiner göra som negrerna gjorde, och kräva att ordet blondin bara får sägas av blondiner även om blondinen verkligen är blond.

Och kanske borde vi utbilda våra barn om vad som är rasbiologi och vilka effekter den kan ha på omvärlden.

Låt:

The District Sleeps Alone-The Postal Service

Heartbeats-The Knife

En Midsommarnattsdröm-Håkan Hellström

Skiva:

Funeral-Arcade Fire

Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg-Håkan Hellström

The Magic Numbers-The Magic Numbers

Film:

Atonement (Försoning)

Eternal Sunshine Of The Spotless Mind

Un Long Dimanche De Fiancailles (En Longvarig Förlovning)

Serie:

The West Wing

Rome

Böcker:

Ähh, jag läser bara Potter och Guillou nuförtiden.

00-talet var fattig på bra rock men rik på bra pop.

Är det en bra sammanfattning?

Får man läsa sina gamla texter och skatta glatt och lyckligt med och åt dom?

Får man tycka att man själv är jävligt bra?

Rubriken är inte sann, eftersom jag i princip tränat dagligen sen årsskiftet. Men i augusti -07 när jag ursprungligen skrev meningen så stämde den nog. Nu är jag ingen träningsnarkoman, utan en enkel "rökslutare" som vägrar gå upp en massa i vikt bara för att jag inte kan sluta äta nu när abstinensen sliter i min vardag. Min lösning är att träna hysteriskt mycket.

"jag tränar regelbundet, men inte sen i april"!

Ja herrijävlar vilken mening.

Tänka att den är min.

Att jag är så bra.

Har kämpat ett par veckor nu med att få igång min gamla blogg.

Sen om det nu finns något för lilla mig att skriva om är en annan sak, men jag skriver åtminstone snabbare nu.