aftonlandet

Jag läste på folkhögskola då. Jag köpte hennes debut under jullovet. Tidigare samma år hade jag hållit mitt enda förstamaj-tal. Jag hade talat om besparingarna.

Försvarat dom.

Jag levde i den skyddade värld som skolan och studielån innebar och var övertygad om att alla hade en framtid. Vi skämtade om att "det blir inte värre än så här" och hade fel. Vi spelade mörka och svåra när vi var bleka och lättlästa.

Och tvärtom.

***

Nu är jag här. Framför datorn en vanlig förmiddag, arbetslös och utled. Drömmarna dog halvvägs i ett sammanbrott. Illusionerna likaså. Jag spelar inte längre för jag vet. Är jag nöjd med vad jag vet?

Jag vet att man måste kämpa. Jag tycker till och med att man måste kämpa. Jag vet att livet inte är rättvist men vem har sagt att det inte får vara rättvist? Vill vi verkligen ha ett två tredjedelarssamhälle? Vill vi verkligen har utanförskapets alla avigsidor?

***

Jag kommer få ordning på mitt liv oavsett i vilken riktning framtiden ligger. Jag kommer klara mig för att jag har orken att kämpa. Alla kommer inte att ha orken till att kämpa hela tiden. Hur ska vi behandla dom? Hur ska vi behandla dom som visar svaghet?

***

Ingen klarar att vara stark hela tiden, alla är svaga någon gång. Livet innebär svackor.

Valet i höst handlar om livet i dessa svackor.

Vi kommer att pumpas fulla med olika ekonomiska förklaringar till varför dittan och datten. Håll för öronen.

Låt dig inte förledas.

Valet i höst handlar om moral och etik, om vad som är rätt och fel. Valet i höst handlar om alla. Ekonomi handlar sällan eller aldrig om alla. Ekonomi handlar om tillväxt och kvartalsrapporter.

Jo, jag vet att tillväxt kan vara bra för alla, men inte nödvändigtvis. Och viss tillväxt kan vara rent vansinne.

Och kvartalsrapporter... och herrijävlar vad jag avskyr kvartalsrapporter. Finns det någonting mer verklighetsfrånvänt?

Nej det här valet handlar om hur vi vill vara mot varandra.

Det här valet handlar om anständighet!