Är det inte lite kul ändå

Så här är det.
Först slocknade inspirationen, sen slocknade datorn.
Nu har jag ny men jag är fortfarande expert, världsbäst på att krångla till det. Inte en dag utan felmeddelanden och infektioner. Med denna takt så har jag snart en ny, trasig dator.

Engelskspråkiga "Hagnesta Hill". Inte illa alls.

Nu: är helt uppe i varv.
Jag skulle kunna ha DAMP om det inte vore för att jag inte har det.

AD/HD?

JAG VILL SKRIVA!
Vet bara inte om vad.

Virtanen publicerade ett fyllemail förra lördagen.
Han tyckte det var smart.
Han skrev så.
Jag tyckte det var svammel, fast det var hans svar också så det jämnar ut sig.


En gång i högstadiet så skrev jag en hel uppsats om att jag inte visste vad jag skulle skriva om.
Jag fick en femma.
Ämnet var:"Skriv vad du tänker på"

Jag sitter och hittar på.
Alltså jag talar sanning, jag fabulerar inte, jag har bara inget ämne nu.

Det är konstigt med avdraget för hushållsnära tjänster. Att det jämförs med RAM-avdraget vill säga.
Som om det skulle vara samma sak att tvätta fönster, som att installera nya.

På onsdag släpps höstens roligaste skiva. Kate Nash debut "Made of bricks".

En cigg på det här.

Det roliga var att jag tydligen haft fler besökare under min inaktiva period än vad jag hade som aktiv.
Undrar vad det betyder.

Jo just ja.

Vi har äntligen fått ett bidrag som endast riktar sig till den mer välbärgade delen av populationen.
Visst är det underbart.
Underbart att miljonärsfruar äntligen kan få lite pengar för att stanna hemma med glinen.
Underbart att de arbetslösa ytterligare hålls utanför. Underbart att arbetslösa singelföräldrar inte kan få vårdnadsbidrag, för vem kan leva på enkom 3000 pix? De lär ju inte ha rätt till ytterligare bidrag om de lyfter vårdnadsbidrag. Andra bidrag kräver nämligen aktivt arbetssökande, och jag har svårt och se att en småbarnsförälder som har vårdnadsbidrag, kommer att anses vara aktivt arbetssökande.

Underbart att de svaga totalt åsidosätts.
A-kassan sänks, sjukersättningen sänks under arbetsstimuleringens fana. samtidigt som de rika får bidrag för att inte jobba.
Den nya budgeten innebär sannerligen ett paradigmskifte. De välbeställda får sänkt skatt och ökade bidrag.
De fattiga inte en endaste smula.

Heja regeringen. Woohoo!

Kentkentkentkent

När det blåser på månen
Kräm (så nära får ingen gå)
Om du var här
Musik non stop
Dom andra
Max 500
Ingenting

Dessa killar vet hur man väljer en första singel.

I övrigt har det inte hänt så mycket.

Det blev tydligen slut på ambrosian.

När "Born in the USA" släpptes var jag åtta-nio år och jag fick min första idol. 18 år gammal skaffade jag "Born to run", och dess epos om vänskap, utanförskap och drömmen om något bättre, något annat, blev min livlina under ett par år.
Jag tillhör dem som alltid undrar vart det femte pusset tar vägen när recensenter ska recensera "the River", som det alltid ska göras inför varje sverigebesök.
Thunder road, Badlands, Glory days, Reason to believe, Jungleland, Sherry darling, Dancing in the dark, Something in the night, Drive all night...
Listan har inget slut, eller är väldigt lång.
Sen 1984 har jag dansat, gråtit, skrattat, begrundat, fått glädjefnatt i takt med Max Weinbergs trummade. Ingen annan artist har berört mig så djupt som Bruce Springsteen.

Nu har han släppt nytt, och jag har försökt. Jag har försökt i en vecka nu.
Han sjunger fortfarande bäst i världshistorien, men det är en klen tröst. För låten...
Denna låt!
Han sjunger på allvar om att det spelas för dålig musik på radion, vilken nyhet. För det gjorde inte the Clash och Elvis Costello redan på 70-talet, eller? Boohoo Bruce, vad det är synd om dig.
I refrängen så sjunger han sen "there´s no rythem" i sin dom över dagens musik, och det i en låt lika stel som valfri Nickelback låt.
Nej, fy fan vilken skitlåt.
Aldrig hade jag väl trott att det skulle låta som Avril Lavigne när gudar föll.

RSS 2.0