Det blev tydligen slut på ambrosian.
När "Born in the USA" släpptes var jag åtta-nio år och jag fick min första idol. 18 år gammal skaffade jag "Born to run", och dess epos om vänskap, utanförskap och drömmen om något bättre, något annat, blev min livlina under ett par år.
Jag tillhör dem som alltid undrar vart det femte pusset tar vägen när recensenter ska recensera "the River", som det alltid ska göras inför varje sverigebesök.
Thunder road, Badlands, Glory days, Reason to believe, Jungleland, Sherry darling, Dancing in the dark, Something in the night, Drive all night...
Listan har inget slut, eller är väldigt lång.
Sen 1984 har jag dansat, gråtit, skrattat, begrundat, fått glädjefnatt i takt med Max Weinbergs trummade. Ingen annan artist har berört mig så djupt som Bruce Springsteen.
Nu har han släppt nytt, och jag har försökt. Jag har försökt i en vecka nu.
Han sjunger fortfarande bäst i världshistorien, men det är en klen tröst. För låten...
Denna låt!
Han sjunger på allvar om att det spelas för dålig musik på radion, vilken nyhet. För det gjorde inte the Clash och Elvis Costello redan på 70-talet, eller? Boohoo Bruce, vad det är synd om dig.
I refrängen så sjunger han sen "there´s no rythem" i sin dom över dagens musik, och det i en låt lika stel som valfri Nickelback låt.
Nej, fy fan vilken skitlåt.
Aldrig hade jag väl trott att det skulle låta som Avril Lavigne när gudar föll.
Jag tillhör dem som alltid undrar vart det femte pusset tar vägen när recensenter ska recensera "the River", som det alltid ska göras inför varje sverigebesök.
Thunder road, Badlands, Glory days, Reason to believe, Jungleland, Sherry darling, Dancing in the dark, Something in the night, Drive all night...
Listan har inget slut, eller är väldigt lång.
Sen 1984 har jag dansat, gråtit, skrattat, begrundat, fått glädjefnatt i takt med Max Weinbergs trummade. Ingen annan artist har berört mig så djupt som Bruce Springsteen.
Nu har han släppt nytt, och jag har försökt. Jag har försökt i en vecka nu.
Han sjunger fortfarande bäst i världshistorien, men det är en klen tröst. För låten...
Denna låt!
Han sjunger på allvar om att det spelas för dålig musik på radion, vilken nyhet. För det gjorde inte the Clash och Elvis Costello redan på 70-talet, eller? Boohoo Bruce, vad det är synd om dig.
I refrängen så sjunger han sen "there´s no rythem" i sin dom över dagens musik, och det i en låt lika stel som valfri Nickelback låt.
Nej, fy fan vilken skitlåt.
Aldrig hade jag väl trott att det skulle låta som Avril Lavigne när gudar föll.
Kommentarer
Trackback
