Långt kommentarsvar få bli inlägg istället
"Suck och stön.
När ska feministerna förstå att det inte är feminismen man är emo,t utan feminismens ansikten utåt som totalt pippar upp allt vad feminism står för?"
Du har beskrivit det för mig tidigare, och jag köpte det. Jag håller inte med dock.
Jag tycker att du borde stå upp för den sorts feministiska idéer du gillar istället för att skrika galla över all feminism.
För mig är feminismen ett sätt att se på samtiden, mer än en ideologi. Kanske är det för att jag är man som inte ser feminismen som en ideologi, jag vet inte.
Michael Moore har sagt att män har fel kön för att kunna vara feminister.
Kanske att jag håller med honom. (Det är inte mycket jag vet säkert.)
Den feministiska genusteorin är otroligt viktig för mig, för att förklara varför människor blir som dom blir, och agerar som dom agerar.
Genusteorin går ut på att det finns vissa mallar utefter vi formas.
Mallar som är mer känslomässiga än direkta direktiv.
Jag ger ett exempel.
Detta hörde jag på P3 för över ett år sedan - och ja, jag har tänkt på det sen dess - i Kristers "relationsråd".
En tjej har mailat in om ett sms hon av misstag har skickat till sin pappa. Det skulle skickats till det ligg hon hade helgen innan.
Hon var minst sagt generarad.
Det stod ungefär så här:
"Tack för senast. Vad sägs om en favorit i repris till helgen?"
Och hon ville få råd för hur hon nu skulle tackla sin pappa, som enligt henne trodde att hon var "värsta jungfru Marian".
Mallen jag talar om är att hon tror sig behöva vara "värsta jungfru Marian", när hon är en helt normal tjej som tycker om att få ett ligg då och då.
Naturligtvis uppstår en osäkerhet, en inre konflikt när ens vilja inte stämmer in på vad man borde vilja.
Det är den konflikten, som uppstår mellan mallen och den man egentligen är, som genusteorin riktar in sig på.
Det är också den konflikten som man idag tror är den huvudsakliga orsaken till att så många tonårstjejer skär sig själva.
Jag är lite blind för den här texten just nu, men jag publicerar ändå i hopp om att den duger.
Jaha?
Det är ju samma taugg varje gång.
Du försöker förklara för mig vad feminism är, jag behöver ingen förklaring. Jag vet vad feminismen står för. Den är så jävla självklar att det blir bisarrt att tjata om den. Varför jag ska behöva framstå som en människa som är emot feminismen har jag försökt få svar på många gånger, men jag får inget svar.
Jag kallar mig inte feminist av den enkla anledningen att de människor som har ett behov av att kalla sig feminister, gör den absolut sämta reklamen för feminismen.
De är i mångt och mycket ett pack.
Och många gånger har jag sagt: "Ge mig en vettig representant", och än har jag inte fått någon.
Citat: "Jag tycker att du borde stå upp för den sorts feministiska idéer du gillar istället för att skrika galla över all feminism."
Okej, då tar jag det igen, en sista gång:
Jag står till 100% för vad feminismen står för, jag spyr aldrig galla över den. Jag spyr galla över feministerna som förlöjligar den.
Varför är den biten så svår att förstå?
Förlåt, jag har totalt missuppfattat dig.
Kan inte riktigt förstå varför. Kan ha att göra med ett egoistiskt behov av att få agitera.
Men också med att jag har jämfört ditt agg mot feminismen med mitt agg mot kommunismen.
Ditt agg bygger på ett pack till representanter, mitt på några miljoner mord.
I den jämförelsen så ter sig ju ditt agg smått löjligt - i mina ögon vill säga.
Men som jag inledde med, förlåt. Nu förstår jag.
Du är så go att jag vill nypa dig i kinderna.
Hänger med Lin här *nyp i kinderna*
Ähh, jag är bara man nog att veta när jag ska be om ursäkt.
Du ville inte låta mig träffa din kompis för att du vill ha mig för dig själv, eller hur.
(hoppas, hoppas, hoppas)
Niclas: Absolut, så var det.
jag hade tänkt och skriva en jäkla radda om hur vi könsladdar våran värld i positiva och negativa termer, men jag gav upp. hursom, jag är feminist i den bemening att jag anser att den automatiska kopplingen till vad som är en god kvinna och god man måste omvärderas och att vi bör låta våra barn leva så föruttsättningslöst som möjligt i sina första jagsökande år. man blir som regel könsmedveten kring 5årsåldern och bör då få vägledning i sin upptäcksresa. hepp!
