The return of the hoppsasteg.

Jag måste skriva några rader om en skiva som kom förra året. en skiva som nära på gick mig helt förbi. "Sweet Saint Me" heter skivan och den spelades in av en liten, obskyr kvartet från Columbus, Ohio vid namn Two Cow Garage. Det är nog inte ett mästerverk jag berättar om här, men jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att jag inte kan sluta lyssna. Two Cow Garage fyller ett behov. Jag vet inte om det här stämmer, men min upplevelse är att den bästa rock'n'rollen alltid varit den som drypt av frustration. Den har alltid krävt allt och fått så lite, oavsett om det gällt sex, kärlek eller - gud förbjude - politik eller religion. Oftast har det varit sex och kärlek som saknats. Jag vet inte vad TCG saknar men frustar gör de, och de frustar med bestämdhet.
***
Det här är nämligen en sån där skiva som pekar finger, som berättar för mig som lyssnare vad som är fel med en hel del andra artister. Det är som grabbarna i TCG lyssnat sig trött på alla löjliga artister som domminerat den amerikanska rockscenen sen Kurt Cobain sköt huvudet av sig, och bestämt sig för att visa världen hur det ska göras. Tyvärr på ett alldeles för litet bolag för att världen ska kunna se, men ändå.
***
Jag är värdelös på att beskriva musik - bättre på att lyssna - men om jag ska säga något så är det att, under skivans inledande ca. 40 minuter låter varenda ton som att livet stod på spel. Det är ballader och krönikor. Det är literära referenser och dagsfärska händelser. Och det är rytmer som kan framkallar hoppsasteg. Men framför allt är det melodier, underbara melodier i trasig sliten rockkostym. Kort sagt är de första 40 minuterna en frustande, men också prunkande samling låtar. Sen kommer den sista minuten. Den sista minuten är en total rivning. Den sista minuten är ett demoleringsarbeter. Den sista minuten är en exposion och en essens. Kvar står man ensam med ett tomt huvud, en bultande brörtkorg och... och med världens största leende.
***
Den här texten är säker både pekoral och motsägelsefull, men jag orkar inte bry mig. Jag vill bara att fler ska upptäcka Two Cow Garage. Dessutom funkar inte min stavningskontroll nu, så nu ger jag mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0