aftonlandet

För en tid sedan gjorde jag en lista i spotify. (jag verkar ha förlorat all känsla för meningsuppbyggnad nu, så ha överseende.) Det var ingen speciell lista alls, bara en massa bra låtar, men den gav känslan att jag kanske gav tjejerna för stort utrymme Naturligtvis borde varningslampan ha börjat blinka redan här. Istället fyllde jag på med några manliga artister för att jämna ut. När jag sen kontrollräknade så upptäckte jag att listan bestod av 17 låtar framförda av män och 11 spår av kvinnlig sångare. Och det här ställer ju ett par intressanta frågor.

***
Den första är öppenbar. Varför oroade det mig, jag feministen (om nu killar kan vara feminist, ibland tvivlar jag faktiskt och Micheal Moore hävdar bestämt att vi inte kan det), att jag hade skapat en låtlista som innehöll fler kvinnor än män?
Den andra frågan är inte lika öppenbar men desto intressantare Varför upplevde jag den kvinnliga närvaron så mycket starkare än den manliga?
Här kan jag naturligtvis göra det lätt för mig och hävda att det bara har med sexuell dragningskraft att göra. Att jag tänder på kvinnor och att de därför tar större plats i mitt medvetande, men det förklarar inte varför pojkar som inte har en utvecklad sexualdrift kan känna likadant.
***
Jag har inget svar på dessa frågor, men de har fått mig att börja fundera och mer kan man inte begära. Helvete, jag har inget svar på varför jag en gång när jag kollade på hockey och såg en svart spelare tänkte, - Nä, ska dom ta över hockeyn också, och det är ändå 15 år sedan nu. Jag vet naturligtvis att tanken var fel, det reagerade jag på direkt. Jag har bara inget svar på varför tanken ens dök upp i mitt huvud.