aftonlandet

Det går en skräckfilm på reklamkanalerna. I pauserna dyker den upp och sprider obehag. Den knyter min mage varje gång. Det värsta är att den har det där "jag vill inte se men kan inte sluta titta"-egenskapen som brukar anges som något slags mått på kvalitet. Det är en bluffegenskap för övrigt, men det är en annan diskussion, så tillbaka till min poäng som förhoppningsvis kommer kring nio ikväll, men klockan är bara åtta än så jag kan svamla ett tag till. Jag la in en Günter Grass parafras där bara för skoj skull. Nu tillbaka till mitt problem. Jag vill ju fly men jag kan inte.
***
Det jag vill fly från är räkostreklamen. Kanske inte från knutten som är ganska gullig. Men bäbisen, tanten och tonårskillen är som hämtade från någon modern japansk rysare, typ The Grudge. Och det måste ju vara kontraproduktivt eller hur. För det kan ju knappast ha varit reklammakarnas mening att kunden ska känna avsmak för produkten. Nu TV.