aftonlandet

Lyssnar på Winterland Night med Bruce Springsteen.
När konserten når fram till Thunder Road kan jag inte hålla mig längre.
Jag börjar skratta.
Det är så in i helvete bra att jag skrattar högt av ren lycka.
Jag skrattar.
Jag måste ha hört Thunder road hundratals, tusentals gånger.
Och just när han sjunger:

Well I´m no hero
That´s understood

Det är då glasögon åker av och händer tårkar ivrigt.
Just då och där inträffar musikhistoriens största ögonblick.