aftonlandet

och börjar tänka på feminism.
Jag tänker ofta på feminismen.
Troligtvis därför att den hela tiden tar sådana otroliga uttryck.

Jag är feminist, eller åtminstone feministsympatisör.
Jag har svårt att förstå människor, framför allt kvinnor, som öppet och argt tar avstånd från feminismen.
Men det är nog på grund av alla de uttryck som feminismen tar sig.
De väcker anstöt, och med flit.

I dagans avsnitt av Veronica Mars så blottade sig en grupp feminister. Ett uttryck för hur de tar kontroll över sina egna kroppar. En fiktiv aktion men med en nära förankring i verkligheten.
Och visst har man sett liknande manifest in real life.

Tänker också på John Irving´s bok "Garp och hans värld".
På hur en grupp feminister där i skär av sig sina egna tungor. Lite grann på grund av samma anledning som blottarna i Veronica Mars.
Men här är exemplet för extremt, och absurt för att kunna passa i verkligheten.
Eller?

Extrema uttryck för att göra sig hörd är ju faktiskt våran vardag.
Men det är lättare att sen vansinnet än bakgrunden.

Feministerna i Veronica Mars blotter sig för att visa att de, och inte den våldtäktsman som härjar, har kontrollen över sina egna kroppar. Kvinnorna i Garp. skär av sina tungor för att sympatisera med en flicka som blivit våldtagen, och sen fått tungan utskuren av våldtäktsmännen för att inte kunna tjalla. (Dock kunde hon skriva, så det fungerade inte.)

Visst känns många av feminismens utspel och aktioner både fåniga och verklighetsfrånvända.
Men det är ju för att få utrymme för sin åsikt. De vill höras helt enkelt.
Och jag tycker vi ska lyssna.
Eller ni, för jag är ju redan övertygad.
För vad är alternativet?
Riktigt extrema uttryck vill inte jag se i alla fall.