aftonlandet

Ibland så funderar jag över mellanöstern. Jag kanske inte borde, för jag vet sannerligen ingenting om mellanöstern.
Eller kanske lite.

Jag kan peka ut det på kartan.
Jag kan nämna flera länder och statsöverhuvuden i regionen.
Jag vet att det dör människor där, men det gör det överallt men inte på det sätt som folk dör där.
Jag kan gissa funktionerna bakom PLO och Hamas osämja.
Jag kan gissa funktionerna bakom Israels agerande.
Jag kan gissa funktionerna bakom irakiernas motstånd.
Jag kan gissa funktionerna bakom fundamentalismen och terrorismen.
Men jag kan inte veta.
Jag kommer aldrig förstå USA:s agerande.

Jag kan inte förstå mellanöstern på samma sätt som jag kan förstå problemen här uppe vid nordkalotten.
Här kan jag se utanförskapets effekter.
Här kan jag se segregationens och utslagningens effekter.
Jag kan se och förstå.
Jag kan förstå just för att jag ser att effekterna står i någorlunda proportion till de bakomliggande funktionerna.

Jag kan inte se de bakomliggande funktionerna i mellanöstern.
Avståndet är för långt.
Jag kan gissa men inte sätta mig in i situationen, och med det blir effekten absurd.
Jag kan försöka försvara den ena eller andra sidan, men då ljuger jag för mig själv och andra.
För jag förstår inte.
Jag borde hålla mig utanför, men jag kan inte. För det finns alltid något att tillägga.
Oavsett åsikt finns det alltid försvar för motsatsen.