aftonlandet

Slutet är ett svart hål som slukar mig hel.
Sidorna försvinner i takt med mina blinkningar.
Jag vill inte men kan inte annat.
Jag vill stanna upp.
Insupa allt.
Dra ut på det.
De mörka miljörena, den djävulska handlingen.
Det hårda språket.
Misären.

Jag tittar på sidorna.
Jag kan språket och historien.
Jag vet hur, vad och när.
Jag tittar och vet.
Jag läser inte längre, jag upplever.
Jag är där.

När jag lägger ifrån mig boken är jag tom och upprymd.
Så här ska en bok vara.