Tungsinta män och mystiska kvinnor
Såg en film igår. Ett romantiskt drama.
En bra film.
Och inte bara för att den var döpt efter världens vackraste Rolling Stones låt -"Moonlight mile".
Mest för att Dustin Hoffman och Susanne Sarandon var helt underbara i sina biroller.
Även för ett fantastiskt slut, tonsatt av Van Morrisons "The way young lovers do"- nästan lika suveränt som när "V for Vendetta" slutar till "Street fighting man".
Men Jake Gyllenhaal i huvudrollen fungerade inte. Han gick mest omkring och såg förstoppad ut.
Varje gång han skulle leverera en replik så såg det ut som att han krystade innan.
Att se honom agera var som att se en kvinna föda - jag vill hjälpa till, och blir själv andfådd.
Jag ville bara att alla scener med honom skulle ta slut.
Jag behöver inte träna längre.
Jag kan hyra en film med Jake Gyllenhaal istället.
Hon ifrån Grays Anathomy, som spelade den obligatoriska mystiska kvinnan, fungerade över förväntan dock.
Sen var ju själva historien fängslande, annars hade jag ju bytt kanal.
En bra film.
Och inte bara för att den var döpt efter världens vackraste Rolling Stones låt -"Moonlight mile".
Mest för att Dustin Hoffman och Susanne Sarandon var helt underbara i sina biroller.
Även för ett fantastiskt slut, tonsatt av Van Morrisons "The way young lovers do"- nästan lika suveränt som när "V for Vendetta" slutar till "Street fighting man".
Men Jake Gyllenhaal i huvudrollen fungerade inte. Han gick mest omkring och såg förstoppad ut.
Varje gång han skulle leverera en replik så såg det ut som att han krystade innan.
Att se honom agera var som att se en kvinna föda - jag vill hjälpa till, och blir själv andfådd.
Jag ville bara att alla scener med honom skulle ta slut.
Jag behöver inte träna längre.
Jag kan hyra en film med Jake Gyllenhaal istället.
Hon ifrån Grays Anathomy, som spelade den obligatoriska mystiska kvinnan, fungerade över förväntan dock.
Sen var ju själva historien fängslande, annars hade jag ju bytt kanal.
Kommentarer
Trackback
