aftonlandet

Den här bloggen ska inte handla om sport.
Den ska inte det.
Men nu kommer den göra det, så dä´så!

Jag älskar det skrivna ordet. Jag älskar när Per Bjurman skriver att han har "spelat av varenda sträng på sin luftgitarr", eller Günter Grass inledning av Blecktrumman - en i övrigt ganska värdelös bok.

"...och min vårdares öga är av den bruna typ som inte kan genomskåda mig, den blåögda."

Nu är det så här att en av de bästa skribenterna, ok det är flera, skriver sport. Nästan alltid om fotboll, ibland om cykel och nästan aldrig om annat, vilket är hans brist.
Simon Bank heter han och gårdagens krönika om fotbollens framtid är bland det bästa han har skrivit.

Är det menlöst att jag nästan bara skriva om saker jag älskar?
Jag har så svårt att hata. Jag kanske är för naiv, blåögd för att kunna hata på riktigt.
Låt mig försöka.

Om Anastacia:
Om jag vill höra får bräka så kan jag åka till Gotland.

Dög det?